När jag var en liten rufsig, blond tjej bodde jag med min familj i Nässjö. Jag stannade där tills jag var 18 år. Då orkade jag faktiskt inte längre utan gjorde allt för att lämna både familj och en ingrodd småstadsmentalitet.
Vår familj var känd i hela Nässjö och kanske inte för ngt gott utan för att vi tog hand om stökiga och bråkiga ungar som ofta ställde till problem. Mina föräldrar vigde sina liv till åt att ta hand om andras barn. Dom gjorde det så intensivt att dom glömde bort sina egna. Det har tagit mig många terapitimmar och böcker för att förstå varför jag och min bror var fullständigt genomskinliga. Vi var där, vi fick det vi behövde. Mat och omvårdnad. Men den där värmen och kärleken räckte inte riktigt till oss.
På så många vis förstår jag mina föräldrar. Jag är inte ute efter att skuldbelägga dom. Med egna trassliga barndomar ville dom rädda hela världen och jag vet idag att detta är väldigt vanligt hos fosterföräldrar. Istället för att kanske gått i terapi och bearbetat sina egna sår, så blev dessa barn deras egoboost. Att hjälpa någon annan är inte alltid för den andra personens skull. Utan ofta för sin egen. Mina föräldrar var grymma på att fostra andras barn. Med extremt hårda regler hemma blev unge efter unge ordentliga och väluppfostrade ungdomar.
Men min bror och jag krympte för varje barn som kom och lämnade. Kanske var det inte så lätt att dela på den sortens uppfostran gentemot skadade barn som kom och vi som bara var vanliga, helt ok små skruttar. Vi åkte liksom med i den kanske lite för kalla och hårda uppfostringskarusellen som kom att bli deras liv. Det enda jag drömde om som liten var att få vara ensam med min bror, mamma och pappa. Min högsta önskan. Bara en helg, vi tillsammans. Bara vi, på en semester, en middag, en promenad. Herregud så jag hade behövt få bli sedd och klappad på. Men det var alltid en annan människa som tog den tiden ifrån oss. Mina föräldrar som jobbade jämt, hade vanliga heltidsjobb plus en arrenderad gård med massor av djur var såklart uttömda på all energi som fanns. Att dessutom bråka med jobbiga tonåringar, ta itu med tokigheter, polisbesök i vårt hem mitt i natten och ungar som rymde. Självklart gick det inte att jonglera det med oss, två små barn samtidigt.
När jag var 10 år kom ett nytt fosterbarn hem till oss. Med en alldeles för trasig själ och psyke för att bo i en vanlig familj. För trasig för att bo med OSS. Den här personen var 18 år och väldigt åskrädd. Under ett tokigt bullrande oväder blev jag ombedd att sova i dennes säng. ”För att jag var så bra på att lugna”. Mina föräldrar var för blinda och säkert också för trötta för att inse hur GALET olämpligt det var. Jag bearbetar fortfarande detta och kommer kanske aldrig förstå HUR det är möjligt?
Men dom okejade det och alla gick och la sig. Min lilla mage vände sig ut å in för jag ville inte sova där. Jag ville sova i min säng. Och jag kände i hela själen att det där var så himla fel. Min späda lilla kropp med bara ett par trosor på, låg där i sängen, bredvid en för mig vuxen människa.
Nej! Det var inte rätt och det gick inte bra. Den natten var inledningen till ganska våldsamma, sexuella övergrepp emot mig. Dom pågick till och från under ett år. Jag var 10 år och blev komplett skändad på min barndom och på mitt liv. Jag gömde det så hårt. Blundade och tänkte bort det. Det blev min hemlighet för jag skämdes så. Jag var så rädd att någon skulle tro att jag hade velat göra allt det där fula. Hade inget att säga till om och min själ lämnade min kropp så ofta att jag ibland inte visste vart jag hörde hemma. Jag berättade inte för någon. Eller jo.. Vi hade två katter hemma hos oss, som jag älskade högt. Till dom viskade jag allt. Dom har fått höra mina ord och min sorg. Dom lyssnade på mig och gav bara ren pälsig kärlek tillbaka. Dom var en trygghet i allt det där svarta.
Jag har bearbetat detta så bra, jobbat på så hårt och jag har kommit så långt. Jag vet att det inte var mitt fel. Jag kan prata om det idag och jag kan förstå vad som hände. Men det tog tid. Först när jag var i 30 års åldern vågade jag börja peta i det där variga såret på riktigt. Ett sår jag så duktigt plåstrat över och gömt. Det är ok nu. Jag är ok. Men ärret finns där och det kommer det nog alltid att göra.
Den här personen lämnade sen vår familj på Trädgårdsgatan och blev med tiden inlåst på psyket. Jag tror med all säkerhet att denne är kvar där än idag. Det var en felplacering fick jag höra sen. Den borde aldrig hänt. Jag vet. Tro mig, jag vet. För hela mitt bröst och mage var full av svart ångest, skam och ilska. Den placeringen borde aldrig skett.
Det fanns en annan liten tjej, en liten bit bort på min ”gård”. Hon hade långt glansigt brunt hår och glittriga snälla ögon. När hon log så sken hela hon. Hon var den vackraste och smartaste på jorden. Hon var 6 år precis som jag och vi gick på samma fritis. Hon blev en vän, min vän. Hon hette Sofia och var min närmaste och finaste kompis. Vi satt ihop under många år och jag svär att jag hade gått fullständigt mitt itu utan henne.
Jag var en ganska bråkig unge i skolan. Tuffsig och tuff. Inte söt och snäll, inte hel och välmående som dom andra tjejerna. Men Sofia stannade hos mig. Hon fanns där i vått och torrt och jag kan inte ens skriva om detta utan att tårarna trillar. Hon var så viktig då. Hon var mitt allt. Jag berättade aldrig något för henne. Hon vet nog först idag om hon läser här. Jag vågade inget säga. För tänk om hon tyckte jag var äcklig och lämnade mig där bland ensamhet, fosterbarn och bråk. ❤️
Vi tappade bort varandra när gymnasiet kom och medan vi blev vuxna. Jag gick igenom en jobbig period där jag själv försökte förstå vad jag varit med om. Vi tog en lång paus och min Sofia och jag hördes inte på många år. Sen kom Facebook och vi fick åter kontakt och den har vi hållit i sedan dess. Nu idag är hon här på Mallorca med sin familj och vi ska ses efter alla dessa år. Jag får ta en paus här för tårarna sprutar…
Min Sofia som jag har gjort allt tokigt och roligt bus med när vi var små och unga. Hon är hääär!! Ikväll ska jag få bjuda henne på god mat på La Perla.. sååå otroligt roligt och såå fint att få träffa hennes lilla dotter och man. Ikväll!! Jag är typ lite nervös och sockerdrickig i magen.. haha..
Men det blir fint.. jag vet att jag kommer börja gråta.. för det är så.. bara en tanke på henne så kommer tårarna. Men det är ok. Allt är ok. Efter alla dessa år.. min Sofia är här. ❤️
Kram
Finaste Åsa❤️ Vilken fruktansvärt hjärtskärande uppväxt.😢 Din historia berör mig in i själen. Vet inte riktigt vad som berör mig mest. Det hemska du varit med om eller det faktum att du är så äkta, stark och ärlig i din blogg, då många bloggar idag är så friserade och tillrättalagda.
Jag har precis hittat din blogg och läst några inlägg, och det jag mest slås av är just din styrka, äkthet och känsla i allt du skriver. Vilken kvinna du är! Och helt galet vacker❤️.
(Vill också passa på att tacka dig för all fantastisk mat vi blivit serverade på La Perla varje gång vi varit där.)
Stor kram!💗
Skriver och raderar, vet inte hur jag ska uttrycka mig. Galet modigt att berätta för det har ju aldrig varit ditt fel! Aldrig! Din historia påminner lite om den kriminalromanen jag precis har skrivit klart och med tårfyllda ögon säger jag igen, så jäkla viktigt att detta kommer upp på ytan! Hur många barn blir inte sexuellt förgripna och skuldbelägger sig själva, jag hoppas att ALLA dessa får läsa dina rader som är såååå viktiga! Miljoner styrkekramar från Solkusten!
Hej Helena! Tack så otroligt mycket för dina gripande ord. Nej det är aldrig ett litet barns fel. Kan aldrig vara. Men man är så förblindad att man ibland inte vet riktigt vad som är upp eller ner. Jag var tvungen att bli vuxen och ”klar” för att fatta själv. Hur ska man då som litet barn förstå? Man litar ju så blint på sina föräldrar och om dom säger ok!? Då är det väl ok??
Vad spännande med din bok! Den vill jag gärna läsa!
Tusen tack för kramarna, jag tar emot och skickar dom till dig 😘😘
Hej Åsa ,
Jag blir så berörd av din historia och vad du har gått igenom. Sitter här alldeles tårögd. En ”felplacering” , tänk vad det ställde till för hela din uppväxt och även hur du mår idag. Ett sår som aldrig försvinner. Va härligt att du och din vän fick träffas igen.
Va förresten på La Perla för tredje året i rad för två veckor sen, alltid lika bra service och alltid lika gott! Det är ett måste när man är i Palma❤️
Tack snälla Lena.
Tyvärr var övergreppet bara en del av en i allmänhet kaosig uppväxt. Att dom inte såg beror till stor del just på det kaoset. Ja, jag mår bra och jag känner mig ändå hyfsat hel. Tack snälla för din omtanke!
Åh vad härligt! Så glad jag blir! Tack för besöket och Såå hjärtligt välkomna igen! Kram ❤️
Styrkekramar ❤️ hemskt att dina föräldrar tänkte så att sova jämte honom och bli utnyttjad så hemskt usch, jag har själv alltid varit ärlig och stöttat folk som blivit mobbade mm, du har det bra idag som tur väl och väldigt starkt att berätta…
Tack snälla Peter för din omtanke! 💕🙏🏼
Men fy fan vad vidrigt Åsa! Tycker så synd om dig och mina tårar kom också. Känns så jäkla orättvist det du skriver med andra ungar som tar ens föräldrarkärlek från en och sen vidriga övergrepp på det!! Känns bra att läsa att du kunnat lägga det bakom dig och att du mår så bra idag. Idag sprudlar ju lyckan i dina ögon jämt och det är du SÅ VÄRD!
❤
Tack Marcus!
Ja, även om ni ”vet” så har ni ju inga detaljer och det blir kanske lite verkligt såhär. Det är så knasigt, konstigt och hemskt. Jag mår bra och jag är ok nu. Det är jäkligt skönt att kunna känns och säga.
Tack för fina ord bästa du! Tack!
Varma kramar 😘❤️
åh så jag gråter. Få fina ord om smärtsam upplevelse. Fina du, tacksam du börjat blogga igen du rusar rakt upp på min topplista pga din medmänsklighet, genorisitet och som grädde på moset, glammiga del av kläder och intredning.
Åsa ❤❤❤ tack för att du delar med dig och jag kan känna igen mig i din historia, tyvärr. Men känns skönt att veta att du mår bra idag och du är värld det bästa! Man blir lite ledsen att barn skall behöva bli så utsatta. Tack för att du delar med dig..ha en fin dag och njut varje sekund av allt fint som du skapar och har. Massa varma kramar 🙌 happy vibes 😘
Åhhh finaste finaste du alla barn förtjänar att få kärlek, trygghet och bli sedda, så ledsen att du inte fick det som liten men samtidigt så glad att du klarade dig igenom det svåra och läkte trots att det för alltid sitter kvar där inne, stor varm kram och kärlek till dig ❤️
Kram
Största kramen till dig Åsa ❤️
Herregud Åsa, jag hittar knappt orden… Så otroligt sorgligt och fruktansvärt. Men så modig du är som berättar detta för oss. Av hela mitt hjärta önskar jag dig det bästa i livet. Hoppas att du får en alldeles underbar kväll med din Sofia 🙏❤️ Kramar i massor!
Men åh va ledsen jag blev av att läsa det här, inget barn ska behöva utsättas för något sådant. Älskar din blogg och att följa dig på Instagram, tycker du verkar vara en helt fantastisk person med ett stort hjärta, det kunde ingen ta ifrån dig! Keep up the good work Åsa💪 En stor kram till dig och hoppas du får en härlig kväll med din vän ❤️❤️
Känner dig inte men känner med dig❣️ Massor med kramar❤️ Man kan aldrig veta vad människor bär på🌹
Gud vad vackert och modigt att öppna upp såhär, tack!
Blev chockad när jag läste❤️Alla går omkring med olika ryggsäckar.hoppas ni kommer hålla kontakten du och din vän,hon verkar vara fin.Allt gott❤️Kram från Pernilla i Jönköping
Så himla bra du beskriver vad du varit med om som barn, vilket mod och vilken styrka från dig. Det är så tragiskt det du varit med om men jag hoppas verkligen att livet gottgör dig på alla sätt.
Är helt tagen av din historia. Gör mig även fruktansvärt arg på vuxenvärlden. Du verkar vara en fantastisk människa som bestämde sig för att leva livet trots dina fruktansvärda upplevelser. Följer dig på instagram eftersom jag tycker du är en stor inspiration, både i dina bilder men även ditt fina sätt att vara.
Tänker på Dig i kväll❤️Hoppas ni får en fin kväll du och Sofie🙏🏻
Så fantastiskt att en person som du är så modig och vågar berätta det här. Jag tror att barn och ungdomar som blir/har blivit utsatta och kanske kan läsa om det här och se dig idag att det faktiskt går att komma hel ur en sådan fruktansvärd upplevelse. Jag tycker att det är otroligt starkt av dig att berätta ❤️
❤️
Varm innerlig kram till dig fina ❤️
Så starkt att berätta! Trots allt det onda verkar du ha blivit en stark, ödmjuk och kärleksfull människa och det är inte många som klarar! All kärlek och varma kramar och hoppas ni får ett underbart återseende <3
<3
Tårarna rinner… Känns som jag läser från en bok, en påhittad text. Fina fina du… finns inga ord❤️Krama Sofia hårt…och en stor varm kram till dig från mig😘❤️ Helen
Finner inte de rätta orden att skriva,för det är såå mycket man vill få säga! Så sorgligt och så hemskt att du behövt upplevt allt det där😢 tårarna rinner, när jag läser! MEN tänk vilken fantastisk kvinna du blivit,med det tunga bagaget! Allt du lyckats med,styrkan av att ens överleva! Varmaste kramen och tackar ödmjukt för att du delar din historia🙏 Och ha en fantastisk kväll men din Sofia! 🥂💕
… som flera tidigare skrivit så bär vi alla en ryggsäck, med olika innehåll… jag brukar säga man vet inte hur människor har det när dom låser sin dörr, viktigt är också att tänka på visa respekt, man kan inte älska alla men man kan vara snäll💞
Starkt av Dig Åsa att dela med dig av din såriga barndom…
Med önskan om att Du får en alldeles underbar kväll💞
Kram från Marie
Så starkt av dig att berätta detta❤️Älskar din blogg✨
Läser de om o om igen… det berör på djupet och starkt att berätta! Starkt att tro på sig själv och landa i en tillvaro du förtjänar att vara i🙏 Många har det så tufft idag! Eloge till dig och hela din familj som gör er starka💕 ha en underbar kväll …
Men älskade Åsa ❤ Som hos alla andra…mina tårar rinner också. Som förälder kan jag inte förstå beteendet. Att låta/tvinga sin 10-åring sova hos en 18-åring😥😥 fullständigt galet . Dom menade såklart inget illa och tänkte inte alls. Idag ser vi faror på ett helt annat sätt.
MEN finns ändå ingen ursäkt känner jag…..eller egentligen ,väldigt svårt att skriva vad jag känner.
All lycka till dig❤❤
Kramar Susanne
❤❤
❤️❤️
Nej men fy vilka föräldrar du har haft kan man inte ta hand om sina egna barn ska man inte ta in andra och fy vad hemskt med övergreppen på dig skönt att du ändå har kommit över det lite, fast det gör man kanske aldrig helt egentligen men att man i alla fall kan hantera det på ett bra sätt. Vilken tur att du hade din bästis där och du, jag tror att det är Gud som har sett till att din kompis har hamnat på Mallorca *ler* ha det bra nu många varma kramar från mig till dig <3 <3 <3
Ja, det har varit väldigt svårt att förstå och är än idag. 😔 Kvällen var toppen och det var så fint att ses! Kramar ❤️
Vad fruktansvärt det måste ha varit att gå igenom allt det du har gått igenom, helt ensam och ändå välja livet!
Det är styrka Åsa…<3 Glöm aldrig det!
Det är som Annelie skriver ovan, "Alla människor bär på sin historia" .
Jag gråter varje gång jag pratar om vad min barndomskompis mamma har betytt för mig när jag var yngre… hon var och är fortfarande än idag min största förebild..
Stor kram och jag önskar dig en underbar kväll..<3<3<3
Kramar <3<3
Kramar tbx 💕
Jag är så glad att du mår bra och är lycklig idag Åsa, du är en sann inspiration!
TACK, för att du delar med dig på djupet av allt i ditt liv och visar att allt inte är perfekt.
Stor kram, Linda
Vad fint du skriver Linda! Tack snälla du för varma ord! 💕🌸
Men lilla Åsa vad är det jag läser? Så fruktansvärt är så ledsen för din skull att du har behövt uppleva detta hemska.
Underbart i alla fall att ni ska få träffas ikväll du och din älskade vän. Övertygad om att ni kommer få en fantastisk kväll.
Massor av kärlek och kramar till dig!❤️
Bästa Ann-Britt tack käraste du för fina, varma ord. Ja, ikväll blir det mysigt och känslosamt! ❤️ Kramar till dig fina. 😘
Modigt av dig att berätta 🙏🏼❤️🙏🏼
Tack Anna! 🙏🏼💕
Finner inga ord… börjar skriva men suddar om och om igen… finns inga ord som känns rätt. Ger dig mina varmaste kramar Åsa♥️♥️
Dom där kramarna kändes ända hit! Tack snälla Jenny! 💕❤️
Wow, mina tårar rinner😢oxå. Alla har vi ett bagage, men fy att behöva gå igenom det här
Kram 🍀
Hej Nilla! Ja, ibland har det varit jobbigt att ta sig igenom. Och det är sååå sant! Alla har vi vårt bagage. Därför ska man vara snäll och inte döma. Inget vet vad någon annan bär på. Varma kramar till dig 💕
Tårarna sprutar här med vill jag lova
Älskade du ❤️
Alla människor bär på sin historia
Därför ska man vara snäll mot alla man möter
All kärlek til dig fina Åsa
Älskar din blogg , inredning och längtar ihjäl mig efter er kokbok
Och så fint att ni får träffas ikväll och att hon får veta hur mkt hon betydde för dig där och då
Och nu
Miljoner kramar
Precis så Annelie! Du tog orden ur munnen på mig. Var snäll, ödmjuk och döm inte. Inget vet och ingen kan första exakt vad en annan människa bär inom sig. ❤️ Exakt så! Fina du! Tack snälla för din ord! Dom värmde! 💕😘
Tänk så lite om människan man ser på utsidan. Så starkt och modigt av dig att berätta Åsa. Tusen Styrkekramar och förhoppningar om ett kärt återseende. //Åza
Fina Åza! Goa vän! Tack för dina ord. Klart vi ses snart! Saknar dig! Kramar ❤️