Hej darlings!!!
Hon är här nu.. pappas flicka. Hans prinsessa. Bianca. Emilio är fullkomligt tokig i alla sina barn. Men just Bianca är i mina ögon något alldeles speciellt. Kanske för att dom är SÅ lika. Inifrån och ut.. på längden och bredden och kanske är det just därför som hon och jag kommer så himla bra överens. ❤️
I söndagskväll vid lunch klev hon av flyget på Mallorca och vi som låg på stranden åkte i ilfart mot köp av blommor (som pappan absolut ville ha med), att möta upp med och en go Bianca som äntligen är här igen. Han, min man är alltid lite pirrigt nervös när någon av barnen kommer. Förväntningar och ett konstant evigt längt. Jag är likadan när jag väntar in min Lina. Man har väntat och saknat så länge att man nästan spricker när man väl ses. Så nu äntligen kom hon och den här pappan var precis så sådär sprickigt pirrig som han brukar vara.
Hungriga som vanligt åkte vi raka vägen till vårt Il Chiringo och där satt Vito och väntade på oss. Vi satt kvar så länge och njöt av god mat och mys att dom solstolarna vi köpt stod alldeles ensamma och övergivna. Kvällen spenderades sen på La Perla.. såklart! Första kvällen barnen kommer existerar inget annat än pappas mat.
Vi möttes av två små tjejer som stod och väntade på Bianca. Med tårar som rann längs kinderna på dom av lycka så togs det bilder och sen var två små tjejer betydligt lyckligare än innan. Bianca är fullkomligt fantastisk och tar sig alltid, alltid tid för bildtagning. Trots att vi sitter och äter, är mitt uppe i diskussioner, har vår korta men intensiva familjetid eller när hon är ”bara Bianca” så levererar hon alltid ett leende. (Jag hade nog blivit tokig på att alltid bli avbruten, få äta kall mat och ständigt vara tillgänglig) Otroligt imponerande måste jag säga.
En sån mysig kväll och alla blev såklart proppmätta.. och det är faktiskt oundvikligt på La Perla.. haha..
Måndagsmorgon och Emilio, jag och Bianca åkte tidigt till gymmet för att sen vidare åka till PURO BEACH. Så för att hinna var det bara att gå upp, grunda med havregrynsgröt och väl på gymmet körde vi bokstavligen skiten ur oss.
Sen dusch och fix och vidare till denna lilla oas på Mallorca. Puro finns ju på två ställen och vi föredrar absolut det första Puro som ligger vid flygplatsen.
Ja, vi är ju som ni vet konstant hungriga så efter vår träning och en superkort solning så var vi döhungriga.
Jag tog sashimi och edamamerbönor som båda är favoriter. Emilio åt en chèvresallad, Vito sashimi och Bianca en thaibiffsallad. Sen delade Vito och jag på deras ångade små bröd fyllda med pulled pork. Minns omöjligt namnet nu men dom är riktigt goda.
Vi satt länge och åt och drack kanske något glas för mycket rosé men det var en toppenlunch. Desserten var såklart GINO men den tog vi vid solstolarna.
Genom varm, lite sveda i ansiktet och på axlarna men på gott humör efter en helmysig dag med dessa fantastiska människor.
Bianca som slappnade av fullständigt la sig vid halv 7 på kvällen i soffan på terassen och hon sov sen till halv 11.. haha.. sååå skönt att få somna bort så ett tag.
Emilio och Vito handlade och jag gjorde klyftpotatis, Åsa sås (gammalt recept ifrån Västervik) och grillade en massa olika kött och till det sallad. Trots att det är väääldigt varmt här så satt vi faktiskt ute och åt. Jag tycker ändå det är så otroligt mysigt.
Jag måste bara ta en snabbis och visa er denna lilla trollunge. Alltså hur söt får man vara. Visst ser man tydligt att det är Bianca?
Varje år direkt efter skolavslutningen åkte barnen men mest Benjamin och Bianca tror jag, till pappa på Mallorca. Sen stannade dom tills skolan började igen. Flera månader av sol, bad och fantastisk mat men även jobb. Biancas första sommarjobb var i Emilios restauranger och fortfarande än idag får jag höra ifrån dåvarande personal och ifrån Emilio att Bianca var AMAZING. Hon lärde sig kassan på nolltid, serverade gäster och pratade och fixade för att alla skulle känna sig välkomna.
Emilio har bott här på Mallorca i 11 år nu så barnen har verkligen vuxit upp här och har definitivt denna ljuvliga ö som sitt andra hem.
Jag vill inte på något vis ta ifrån Pernilla likheten med sina barn. För den finns där och jag brukar säga att dessa barn är verkligen kopior av dom båda två. Och självklart finns det likheter med sin mamma som jag kanske inte ens vet om. Men i mina ögon är Bianca allra mest lik sin far. Jag ser hur dom äter, vad dom berörs av, hur dom går, små knycker, vad dom tycker är gott osv osv.. the list could go on. Hon ÄR verkligen pappas flicka. För några år sen när Bianca gjorde Let’s dance klippte jag ihop dessa två bilder. Dom är här båda två 21 år och ja. Ni ser ju själva! Visst är det helt galet likt. En kvinnlig och en manlig variant av samma ansikte.
Jag har nu funnits med i denna familj i snart 6 år. Jag har sett denna lilla tös sedan hon var ca 16 år. Jag har sett henne utvecklas och bli denna galet vackra tjej. En smart tjej med god moral och starka åsikter. En tjej som inte viker utan står upp för sig och sin familj. Jag har sett henne gå från ung liten tjej till ung kvinna och den förvandlingen har varit så otroligt rolig att få följa. Jag har sett en tjej, en kvinna en dotter slåss för sin pappas upprättelse, för att det han råkat ut för är så galet orättvist. Hon vet och hon har slagits för honom. Det hon gjort är så jäkla fint och stort. Det är mod och det är kärlek. Jag blir så sanslöst rörd nu när jag skriver för hon är så fin. Hon är så mkt mer än bilder, hennes blogg, youtube, instagram och Wahlgrens värld. Hon är SÅ mkt mer och ofta fortfarande bara en liten tjej..inuti är hon ju bara Bianca. Så snälla ni som läser nu. Tänk efter om ni läser något, om ni hör ngt. Sila lite. Den personer som lyfts fram i media är bara en bråkdel av det som når er. Det finns så oändligt mycket mer. OÄNDLIGT mycket mer. Hon jobbar och hon sliter och jag svär att hon knappt sitter still två sekunder. Hon jobbar konstant och hon är en sån slipad business woman. Fy fasen så cool hon är!
Jag är så stolt och glad att få vara bonusmamma till alla dessa tre fantastiska barn. Bianca och Benjamin har kommit att komma mig så otroligt nära då vi umgåtts så mycket. Jag brukar alltid säga att dom ÄR inte mina.. jag vet. Men det känns som det. Jag oroar mig för dom om jag inte vet vad som händer, om det varit tyst länge. Jag gläds mig med deras framgångar och jag lipar när dom kommer och när dom åker. Dom bor i min själ och i mitt hjärta. Dom är liksom lite mina ändå.. om inte i blodet så ja.. iaf i hjärtat. ❤️
En seg men skön morgon och jag sitter i soffan med mina små grisar omkring mig medan jag skriver. Jag älskar detta. Att höra deras små snarkningar och snusningar. Just nu drar både Emilio och Lipton timmerstockar.. haha..
Vi väntar in Biancas pojkvän Philippe som snart kommer hit. Bianca pysslar i köket och vi ska äta en sen frukost. Jag älskar att ha henne här. Emilios prinsessa och min bonusdotter. ❤️
Var rädda om er 😘😘