Min svärmor och jag..

Emilio kallar henne ”Mamma Mafioso” jag kallar henne svärmor. ❤️ Carmine kallar henne ”lilla snuttan”. Syskonbarnen kallar henne Zia. Men hon heter Carmina och eftersom det var jobbigt likt Carmine’s namn så blev det Melina, och det heter hon nog för dom flesta. Eller så är hon lilla mamma och såklart Nonna för barnbarnen. Denna italienska ”donna” har många namn. Kanske för att detta är en väldigt mångfasetterad kvinna.

För några månader sen när Melina var här hade vi en heldag med nopp, plock, färg och fix. Såhär fin blev hon.

Melina har inte haft en lätt uppväxt. När hon var liten dog hennes mamma och när hon sen bara var 5 år blev hon satt i nunnekloster i Italien, bortskuren ifrån sin pappa och syskon. Helt ensam ihop med nunnorna och flickor i samma situation spenderade hon sen sin tid där tills hon blev 14 år gammal. Aldrig några besök av pappa och syskonen och hon fick heller aldrig hälsa på dom. Hon visste inte ens att hon hade en familj. Att höra henne berätta om detta är så oerhört sorgligt. Man kan inte låta bli att gråta. Det är en sån förfärligt tragisk historia som gett henne mycket sorg i hjärtat. Men även möjligheten att kunna läsa och skriva till skillnad ifrån sina syskon. Jag kan inte föreställa mig den rädsla hon måste ha känt när dom lämnade henne ensam där. Heart breaker!!

Min älskade svärmor och jag. Inte samma längd med förm samma starka vilja. 😊

Som tonåring kom hon sen tillbaka till sin familj och då hennes bror visade sig vara ”Mafia Boss” i Taranto i södra Italien blev Melina plötsligt ganska bra behandlad. Som syster till den store ”Bagong” kunde hon leva ganska behagligt några år innan hon sen gifte sig med Carmine och flyttade till Sverige.

Vår start, Melinas och min var långt ifrån den bästa. Den började faktiskt inte alls bra. Med en mamma som var otroligt rädd om sin son efter allt tufft som varit, var hon nog lite misstänksam mot mig.

En italiensk superkvinna med mängder av integritet och absolut ingen man sätter sig på, en ”mamma mafioso” mötte mig. En precis lika viljestark, integritetsfull svensk kvinna, uppfostrad av föräldrar som drev ett stenhårt behandlingshem, i ett jämlikt samhälle med önskan om att ha det så med min man.

Haha.. jag förstår idag att jag var ett enormt hot bara vid första åsynen.

Ja.. Lång var jag oxå.. ☺️

Vi hade inte haft någon direkt konflikt fram till Emilios och mitt bröllop, det var kanske inte ljuv musik och rosor. Men vi hade inte bråkat innan. Men någon vecka efter bröllopet som nu i sommar är 3 år sen, slog det gnistor om oss båda. Utan att gå in på några detaljer för det är faktiskt helt onödigt. Så kan jag bara milt säga att det var fullständigt kaos, hårda ord och vi var alla så arga och besvikna. En ganska lång tid gick och efter ett telefonsamtal, det förlösande ordet förlåt, löften om bättring och ord av saknad så blev vi faktiskt sams.

Jag trodde ALDRIG att vi någonsin ens skulle prata med varandra igen och se så fel man kan ha. Hela Sverige vet väl idag om hur livligt det kan vara i denna familj haha.. på gott och ont. Så mycket vilja, känslor och ord som studsar mellan väggarna. Ja! Det ÄR tokigt kaos ibland. Men en sak vill jag verkligen framhäva och det är den enorma kärlek som är så genomgrundad i denna familj. Det spelar ingen roll hur osams man varit. När det väl gäller så glömmer man det och väljer varandra ändå. Familjen är det viktigaste och blodet är långt tjockare än vatten. Det finns outtalade gränser för hur man pratar och hur man beter sig. I jämförelse med många svenska familjer så bleknar våra relationer markant. Jag kan tom skämmas över hur lätt vi kastar bort varandra. Den här familjekärleken har jag faktiskt aldrig någonsin sett i Sverige.

Melina kliver upp ett steg för att bli lite längre.

Hon är så viktig för mig idag. Min svärmor. Vi har en jättefin relation och hon kallar mig sin dotter. Jag är så oerhört glad för det. För att vi tog oss förbi fånigt och dumt bråk, kunde säga förlåt och njuta av livet tillsammans istället för osams. Å hon är en fantastisk människa. Det är faktiskt omöjligt att inte tycka att hon är hur härlig som helst. Vi pratar om livet, om allvarliga saker, om relationer, om kärlek och vi skrattar ofta ihop så att vi gråter. Haha..

Nu var hon ju här nyss med Vito och deras fantastiska kusin Maria men är nu tillbaka i Sverige. Jag längtar redan efter när hon kommer igen..❤️

Kramar ifrån ett soligt Mallorca ☀️

Publicerat av

Mamma till restaurangerna La Perla, inredare och designer på soliga Mallorca.

6 reaktioner till “Min svärmor och jag..

  1. Det började vattnas i ögonen. Sorgligt men ändå så otroligt fint beskrivet av dig. Hur lång är du? Kramisar 💗🌞

    1. Tack Linda. Söta du! 🌸 Jag är 1,70 och Melina 1,42. 💕 Kramar

  2. Jag kan faktisk sätta mig in i det här också. det var väldigt vad lika vi är på många sätt ha ha ha ha . Jag har barn Christopher Robin, ja ja ja han blir 40 nästa år, men man upphör ju aldrig att vara någons barn vilken ålder man än har, men i alla fall Christophers pappa är Spanjor från Murcia i Spanien. Och hans mamma Carmen var inte heller lätt att ha ha att göra med i början. Lika viljestark som jag själv är. Väldigt lik din svärmor. Jag minns en gång när det brakade loss i Spanien och jag tog nästa flyg hem, men abuela Carmen tog nästa flyg och följde efter ha ha ha . Sedan dess blev det aldrig mer något bråk. Tyvärr är min f.d svärmor inte med oss här på jorden längre,men jag talar ofta med henne i mina drömmar och jag vet att hon vakar både över Christopher och mig

  3. Inte alltid lätt att få ihop människor och att allt ska fungera med alla olikheter vi har. Så härligt när det ordnar sig och att man får njuta av varandra och ha fokus på det fina i livet <3 Kram

Lämna ett svar